Får får får???

Nej, Får får lamm…

En regel i hundvärlden är att man INTE får ge hundar något som börjar på F: Fågel, Fläsk, Fisk osv. När Peters mamma frågade om hon kunde ge Max ett lammben så var det således ingen som reagerade på det. Max krossade det 1,1/2dm långa benet och svalde ALLT utom några vassa bitar som jag hann sno åt mig. Det hela var över på mindre än 5 minuter. Då kom vi på att lamm är Får (fast yngre). Fråga är dock, är det fel/farligt att ge lamm/fårben, nån som vet?

Max överledvde dock och mår, så här en dryg vecka efter utmärkt. Han har dock bajsat ut diverse bendelar som inte kan ha varit så sköna att klämma ut… he he.

För övrigt så måste vi börja träna. Bums! Latmaskar.

Spyan Max

Igår kom jag hem sent. Jag öppnar dörren till vårt sovrum där Max är instängd när vi är borta. Jag tycker att det luktar lite skumt, men efter en snabb titt (för snabb som det sedan visar sig…) så kan jag inte se nåt ovanligt. Max och jag tar en promenad och sedan gör jag mig iordning för sängen. Jag är skittrött och kryper snart ned med en bok. Max är dock gnällig, han går runt och piper och vill inte (som ALLTID annars) krypa upp i sängen. Jag är dock för trött för att truga.

Peter kommer då hem och ska krypa ned bredvid mig. Då ser han nåt bredvid mig på täcket: Max har lagt en ”prydlig” spya där! Trött som jag var missade jag det helt och kröp ned och la mig nästan UNDER den. Blä. 

Det är väl för mysigt med hund?

”Regression is all a part of learning…”

Idag har jag och Max tränat lite! Tyvärr så hinns det inte med lika mycket av den varan nu förtiden… Jag vet inte om det är på grund av detta, eller för att det är mycket nytt i Max liv just nu (dagmatte, vi är borta om dagarna osv) eller vad det är, men det går helt enkelt inte lika bra som det gjorde för nån månad sedan. Den SUPERfokusering som Max hade då bara glimtar till och han är inte alls lika ”på” som han brukar vara. Tråkigt, speciellt nu när tävlingsäsongen närmar sig…

Nåväl, vi fick till ett riktigt snyggt ”Ställande under inkallning”, och läggande under gång var snyggt det med. Alltid nåt. Vi hade dessutom publik (ett ungt par med en barnvagn) och de verkade iaf imponerade.

Som rubriken säger så är väl bakslag en del av lärandet, det gäller bara att få mig att inse det och inte bli nedslagen. Citatet är taget från boken ”Bringing light to Shadow” som handlar om en misshandlad och nu aggresiv BC, dess nya ägare och deras väg till en välanpassad och välfungerande (lydnandschampion till)hund. Väl värd läsning, inte en enda gång tar hon till hårda metoder, och hon lyckas! Jag får väl även ta fasta på en annan sak hon sagt:

”It’s a learning curve, not a learning line.”