Snorungar är vi allihopa!

I lördags var jag och Max ut till Bruxa. Innan vi tränade så gick vi en sväng i skogen. Där hittade vi en scooter, med nyckeln i låset, hjälmen på styret och en väska på ”fotpallen”. Inte en människa var i närheten. Jag väntade en stund, men ingen kom. Jag började gå sakta och då kommer en ung tjej.

”Hej” säger jag ”är det din scooter?”

”Nej, vet du vad, en sådan tror jag verkligen inte att man får köra när man är tretton!”

”Nähä” säger jag och känner mig lite stött ”jag tänkte eftersom den stod helt övergiven…”

”Ja” sa tjejen käckt, ”jag trodde faktiskt att den var din.”

Jag ser genast tillfället att sänka mig till hennes nivå:

”Nej, men du” pekar på Max ”hundar får ju inte åkas scooter!”

Karin VS småungar 1-0

(Att träna gick rätt bra, han låg plats som en gud, ställande under inkallning gick ok, ställande och läggande under gång riktigt bra, men apporten var visst äcklig…)