Ja, det är väl officiellt. Max är värdelös. Usel. Dålig. Obra. Inte duktig. Jag vet inte vad som hänt med min pärla från i vintras, men hans ”go” är inte kvar. Dåliga jycke. Vi tar helt enkelt en paus från tränandet nu. Tills vi båda tycker att det är kul igen.
Men, trots detta och trots att han så gott som åt upp en använd tampong i morse, så gillar jag ju byrackan, vi får leka med annat ett tag helt enkelt!
Max har lyckats med något som nog få trodde var möjligt. Igår TRAMPADE han på en livs levande fågel. What are the odds of that happening? Den låg i gräset och blindstyret Max går ju dit näsan pekar, så lyckades han trampa på den! Det blev upprörd, arg och rädd. När jag gick tillbaka för att kolla hur det gick för den la den sig på rygg och spelade död… (fast pep samtidigt upprörd, så det var ju inte så lyckat…)
Idag lyckades blindstyret trampa på en ORM i skogen. Inte lyckat. Max är dock fortfarande ovetande om detta då han aldrig såg ormen. Ormen slingrade sig snabbt iväg utan att bita honom (som min pappa brukar säga: barn och tokiga har tur).
Det är ju rätt skönt att ha en hund som verkligen inte bryr sig i vilt eller andra djur, eller rättare sagt, han SER dem inte. Men det vore ju bra om han inte gick rakt in i ramen på en björn nästa gång…
Jisses! Nu har manminsann anmäl sig till tävlingar åt höger och vänster! En till Max (rätt snart) och en till mig (i slutet av sommaren…) Överlever vi? Den som lever får se!
Imorgon är det hundträning iaf, jag har laddat med blodpudding och den nya favoriten mjukost med baconsmak!
Sorgliga saker händer tyvärr ibland… Här är fyra, i mycket varierande grad sorgliga saker:
1. (Minst sorglig) Jag och Max kommer inte att debutera för säsongen nu i slutet av maj. Peter har nämligen bjudit mig på SPA!! (Inte det minsta sorgligt) Men det går ju fler tåg…
2. Jag var på Bruxa och tränade med Max idag, det var en kurs på planen bredvid oss och några (halvgalna) IPO folk nere på IPO-plan. Jag gjorde en platsläggning med Max och det gick tyvärr inte så bra. Han verkar rätt lugn, men så plötsligt (om nån galen IPO-hund skällde extra högt) så reste han sig. Jag tror att han tycker att det är obehagligt och/eller känner sig otrygg. Om jag stod närmre honom och när kursen hade paus låg han felfritt. Inte bra att han är orolig på platsen…
3. På bruxa var en tjej som jag gick en kurs med förut. Hon har en levnadsglad, busig, men bussig Rottweiler som ställer upp på allt, vill mycket och har bra arbetsvilja. Han är ibland lite het, har aningen svårt att behålla koncentrationen och gör inte alltid rätt. Han viftar dock ständigt på svansen och försöker. Han har samma glada men aningens korkade men alltid hjärtliga uttryck i ansiktet som Max. Hans ägare är dock HEMSK. Inte så att hon misshandlar hunden, men hon drar och rycker i kopplet, ger onödiga tjuvnyp, är aldrig nöjd och skäller och skriker på honom så mycket att jag inte kan förstå hur hunden kan fortsätta se så glad ut. Om jag vore han så skulle jag antingen förvandlas till en våt fläck eller sitta i hennes halspulsåder. Hon förtjänar honom INTE.
3. En liten pudel vid namn Isak har blivit ihjälbiten av ett gäng andra hundar här i Norrköping. Fy så sorgligt. Sorgligt för Isak, för det stackars gamla par som mist sin bästa vän, men även – särskilt eftersom man inte vet the full story – för de attackernde hundarna och deras ägare… Du kan läsa mer om stackars Isak här, och här. Här kan du läsa lite debatt om händelsen och här får du höra från ägarna till ”kamphunden”.
Ibland kan jag prata med djur!
När Max lägger sitt söta huvud på sne, slickar öronen längs halsen, viftar lite på svansen, kisar lätt med ögonen och visar sitt lilla fula underbett då kan jag riktigt höra honom säga:
”Titta matte, söt! Söt som socker!”
Och han har ju faktiskt helt rätt 
I lördags var jag och Max ut till Bruxa. Innan vi tränade så gick vi en sväng i skogen. Där hittade vi en scooter, med nyckeln i låset, hjälmen på styret och en väska på ”fotpallen”. Inte en människa var i närheten. Jag väntade en stund, men ingen kom. Jag började gå sakta och då kommer en ung tjej.
”Hej” säger jag ”är det din scooter?”
”Nej, vet du vad, en sådan tror jag verkligen inte att man får köra när man är tretton!”
”Nähä” säger jag och känner mig lite stött ”jag tänkte eftersom den stod helt övergiven…”
”Ja” sa tjejen käckt, ”jag trodde faktiskt att den var din.”
Jag ser genast tillfället att sänka mig till hennes nivå:
”Nej, men du” pekar på Max ”hundar får ju inte åkas scooter!”
Karin VS småungar 1-0
(Att träna gick rätt bra, han låg plats som en gud, ställande under inkallning gick ok, ställande och läggande under gång riktigt bra, men apporten var visst äcklig…)
För att svara på din fråga Maria, träningen går ok. Han ligger på platsen som en stenstod (men vi har ju ingen att träna med, så han ligger ju själv…) Hans ställande är bra, läggandet mycket bra, hoppet toppen – inkallning likaså. Apporten oftast inga problem (men det är en fråga om hur mycket Schäfer/Rottweiler slem det finns på apportbocken…) MEN vårt i början av året ”en av de bästa fria följ instruktören någonsin sett” har blivit sämre. Likaså tappar han lätt koncentrationen mellan momenten.
Men, vi är anmälda till en tävling sista maj… HJÄLP!
Idag har jag och Max varit ute vid Älgsjöarna för lite löpning. Det gick rätt bra idag, så vi tog två varv och kom upp i två mil. Efter det är jag rätt spak. Inte Max. Han verkar överlycklig över att han äntligen fått stopp på mig (och tro mig, han har försökt innan; bla genom att tvärstanna framför mina fötter eller nocka mig i knävecken på väg förbi…) det är nu vi ska börja tror Max.
Han far iväg som en liten prickig pil och hämtar första bästa pinne för att sedan studsa upp och ned framför mig för att frestas. Det funkar dock inte. Efter att ha sprungit i nästan två timmar är lek med pinnar inte det första som jag tänker på (dock slänger jag gärna ut en i sjön så att han blir ren, taskigt kanske, med tanke på temperaturen just nu, he he 
). Max kan nog inte springa sig trött, i alla fall inte i mitt sällskap, jag dör nog först…
I veckan lovar jag att träna lydnad minst en gång!
Idag (i regn och rusk…) hade jag bestämt mig för att träna tävlingslydnad på Bruxa. Omotiverad av vädret, blev jag peppad av en kram från Max *sötisen*
Vi drog först till McDonalds för att proviantera (jag insåg att jag måste äta för att vara trevlig och Max ville ha strips som belöning) sedan drog vi ut till Bruxa. Där var det 1000kurser, de tränade IPO (under skall, pisksnärtar och vrål – som vanligt) och det var agilityträning med hundar och barn. Kort sagt; ett jäkla liv.
Men, min på senaste så ”dåliga” hund var faktiskt trots denna störning riktigt bra! Han gick bättre än på mycket länge!
Jag insåg även att jag länge har haft problem med att Max är omotiverad att gå in i fotposition, jag har ofta fått tjata på just detta (och då de flesta moment börjar där så är ju det ingen bra början). Jag insåg dock idag att jag nästan helt slutat att belöna denna position – dvs i början av ett moment. Vad tråkigt det måste vara för Max att sätta sig fot då! Jag började belöna alla fotpositioner INNAN vi började momenten, hoppas att det ger resultat.
Jag har även tänkt på ett tag att anledningen till att det går sämre nu med Max kan ju (förutom en del förändringar i hans liv med dagmatte osv) bero på att JAG inte har varit motiverad utan bara tränat för att jag ”måste”; detta har ju han givetvis märkt. Sedan har det blivit en ond cirkel då Max inte ha tyckt det vara kul för att jag inte tycker det osv. Detta får vi allt jobba med!
Bäst idag var ställande under gång som han gjorde riktigt bra trots att det var ett tag sedan vi tränat på det! Nu ska vi ta nya tag! LP1, here we come 
Idag var det prickig promenad vid Älgsjöarna – men givetvis glömde jag kamera! Det var dock mycket trevligt och alla hundar gick bra ihop även om Max hela tiden ville leka polis… Tyvärr gjorde stackars Calle illa sig rätt rejält i benet såhan fick köras till veterinären, hoppas nu att det gick bra där. Billigt är tyvärr inte ens någon idé att hoppas på…
Efter en promenad så grillade vi korv (bra jobbat Jenny & Sara/Pontus som fixade det!) och fikade med sju dreglande dalmatiner. En bra dag i skogen!
