Ont i benet

Nu har stackars Max ont i benet igen 😦

Vi får testa metacam i någon vecka och se om det hjälper. Jag kände på mig att vi inte gick till botten med detta sist han hade problem (i maj 2010). Blä.

Gos-Max

På sistone har Max blivit än gosigare. Sitter man i soffan ska han sitta tätt, tätt. Gärna med sitt söta huvud över hela mitt ansikte. Eller så ligger han i mitt knä, på mage. Supersöt. Och så ska han pussas. Jämt!

Idag har det varit inomhusväder med bara regn och Max har fått nöja sig med kortare promenader. Därför lekte vi lite ”gömma korven” vilket lätt kan misstolkas utan förklaring. Jag gömde korv i ett rum medan Max satt i ett annat och väntade, sedan fick han leta. Och som han letade!! Kul tyckte han att det var. Vi gör sånt alldeles för sällan. Borde bli bättre på sådant.

Mer lek och mer gos till prins Max!!

Annons

UltraMax

Max, sötaste, nervösaste, busigaste lilla Max. Han är med mig och springer på i princip varje pass som jag löper. Jag tränar ultralöpning (alla distanser över maratondistansen (42km) räknas som ultradistans) så det blir rätt så långa sträckor. I januari sprang vi Norrköping-Linköping. Det var 50km den vägen vi sprang (inte E4 ;-p ). I början av december förra året sprang vi Kolmården-Nyköping, det var ca 60km och jäkligt jobbigt på slutet. För mig. På Max märks det aldrig något. Ofta vill han helst leka när vi väl stannar – ”Äntligen matte, sprang vi så långt för den här pinnen? Jag har hittat massor längst vägen!”

Oftast är Max lös när jag springer (vi springer i skogen allra mest) oftast får han springa som han vill. ”Som han vill” innebär fram-och-tillbaka samt hit-och-dit. Därför springer han oftast dubbelt så långt som jag (och dubbelt så snabbt…). Eftersom springa är det bästa Max vet och bland det bästa jag vet så är vi lite av en perfect match 😀

Klarar då Max verkligen denna belastning? Först och främst, vi springer vanligtvis 3-6mil i veckan och MAX ett ultra varannan månad. Det tar på kroppen med ultradistans. Max har därtill sprungit med mig sedan han var gammal nog att klara löpning (ca 1år) och vi har tillsammans tränat upp oss. Då vi gör all träning ihop kör jag efter devisen ”kan jag så kan han”. Max är både snabbare och mer uthållig, samtidigt som ju jag kan känna om jag har ont eller är trött, men inte om han känner detsamma. Givetvis har jag koll på honom både innan, under och efter ett pass då detta är något som kräver mycket av oss. Samtidigt, så kul vi har och så mycket vi får se! Jag tror t.ex. att Max är den enda hunden som har sprungit Sverigestafetten. I alla fall den enda som sprungit tre delar eller över 10mil…

Springer du med din jycke?

Spårning!

På sistone så tycker både jag och Peter att Max har blivit så ”spattig” och pigg. Detta trots att jag och Max springer ca 4mil per vecka – förutom Peters och mina andra promenader. Visst blir det kanske lite kortare promenixer på vintern, men inte så stor skillnad. Dock så får Maxen inte så mycket hjärgympa. Vi tror han saknar det.

Så, idag for vi ut i dimman till torpet. Innan vi kom fram la jag ett spår, gick vilse, gick rätt och sedan for vi till torpet, kollade till allt, mätte, planerade gästhus och drack kaffe med chokladboll *mums*!

Sedan gick Peter och Max det första spåret på MINST ett år. Det gick super. Max for iväg som skjuten ur en kanon, Peter försökte hinna med. Han tog alla vinklar snyggt och han visste precis vad han skulle göra – trots att vi inte spårat på väldigt länge! Nästa gång blir inte om ett år. Nästa gång blir snart, vi hade kul alla 3!

Max värsta skräck…

Troligtvis för alla dalmatiners…

Cruella Devil…

Lillasyster?

Är det inte dax att Max får en liten lilla syster? En söt liten en? Jo…

WOW!!

Jag och Max tränade lydnad idag för första gången på (jag skäms) EVIGHETER! Det gick… hur bra som helst! Max var så taggad att jag snubblade över honom och han tycktes inte ha glömt nåt! Det enda han hade svårt för var övningar som krävde tålamod, typ fjärrstyrning… det gick inte alls, han kom typ en meter närmare för varje byte (och då stod jag redan nära…) Men den träningen får vi väl återta när han lugnat ned sig ett par hekto. Kanske blir det ett LP1 i år?? Skam den som ger sig 😉

Halta Lotta! (eller naket är bäst!)

Det är (med sydsvenska mått mätt) helt sjukt kallt här i Peking! -12C mitt på dagen! Brr… Stackars Max får köldkramp och blir halt på alla fyra tassarna (nåja, inte riktigt…) så fort vi sticker näsan utanför dörren! Men, så när vi när parken, när jag böjer mig ned för att ta av honom kopplet så sker Miraklet (hallelulija, kalla hit påven). Som genom ett trollslag försvinner hältan i samma stund som jag knäppt upp haken och Max kan glatt skutta iväg på fyra friska tassar… hmmm?

Inget täcke får hundstackarn heller, mest för att han hatar det, men även för att så länge en hund rör sig (jag sa hund, ingen kines 😉 ) så fryser de inte. Både häst och hundvärlden är alldeles för snabba med täcken!  Låt hunden vara friiii!

Efter en mil i löpspåret var det dock rätt skönt att komma in, bägge med rimfrost i skägget…

Max retar upp folk

[Äldre dam på skvallertorget]:

”Nä, men se, en prickig jävla hund. Fy fan. En prickig hund. Titta Kicki, en prickig hundjävel”

Vadan denna attack? Max och jag gick vidare för att slicka våra sår…

Max är dålig i magen…

…hey what else is new?

Ja, herr Max är ju inte känd för att ha en mage av stål direkt, men nu är den extra dålig. I ett par veckor nu har den kurrat och låtit och Max har haft ont (dvs han har inte velat ha mat) och han har ätit gräs. Givetvis har inte hundstackarn varit dålig precis hela tiden, då hade vi ju gått till fru veterinär, men typ varannan var tredje dag. Vi har försökt att svälta honom, något som brukar fixa till hans mage (för er som inte vet det och tycker att det låter grymt så är det ett väl beprövat och rekomenderat sätt för att få ordning på krånglande magar. Om hunden får svälta i ett till två dygn så får magen tid att komma i balans igen, med mat i magen blir detta svårare) och vi har försökt med att locka honom att äta osv. Han får inget annat att äta (förutom de miljontals äppelskrottar han nosar upp varje dag…) men det vill inte ge sig. I övrigt verkar han må prima.

Ska till veterinären på tisdag för att köpa mat, får väl fråga lite då. Jag funderar på en kur zoolac som innehåller snälla bakterier. Eller om han har mask? Men det har vi inte sett några andra tecken på… Någon som har nåt tips eller annan idé?