h1

Kung utan pung… (kastreringsupdate)

augusti 1, 2007

I mitten av maj kastrerades Max så nu tänkte jag att det var dax att beskriva ”hur det gått”. Anledningen till att vi kastrerade honom var att han var så ENORMT förtjust i tikar. Och han ville bara en sak med dem… Vi kunde gräla på honom, tikarna kunde bita honom, men skam den som ger sig tänkte Max och fortsatte med sina fula och ovälkomna uppvaktanden. När jag kom hem från en längre resa till Indien så blev han riktigt illa. Vi kunde inte vara inärheten av en tik utan att han ylade!!! Denna period blev bättre, fast då frågade vi oss varför vi ska lägga tid och energi på att bråka med honom om detta?? Han mådde ju dessutom inte själv bra av det och skulle aldrig gå i avel.

Så, Max blev punglös (eller, det är en sanning med modifikation, han har kvar sin lilla pung, de tog bara kulorna. Frågan är ju varför de inte tog bort påsen???)

Fördelar:

  1. Han är bra i magen. Innan kastrationen var Max dålig i magen MINST 1gång på 2veckor. Ibland så illa att han bajsade blod och en gång fick han lov att läggas in några dagar. Efter kastrationen var han dålig en gång första veckan, sedan inget mer ännu!!! Så skönt! Och ett bevis på hur stressad han var och hur dåligt han mådde av det.
  2. Han försöker inte våldta tikar. Han kan nu slappna av och leka med dem, eller bara chilla i deras sällskap. Great!
  3. På grund av ovan (troligen), dvs att han inte får sån panik i tikars sällskap så är det nu mycket lättare att ha honom lös. Även om det kommer andra hundar så kommer han på inkallning, inget ”Vänta jag ska bara föresöka bli pappa först”
  4. Han har lättare att koppla av och är något lugnare.
  5. Möjligtvis gnäller han NÅGOT mindre…

Nackdelar:

  1. Max har blivit mycket mer osäker, både på människor och på andra hundar. Detta märktes redan veckan efter kastreringen då han gjorde ett utfall mot en TIK!! Han hann knappt se henne (blev kanske skrämd/överraskad) innan han ansåg att ”anfall är bästa försvar”. Utfallen fick vi bort snabbt, men osäkerheten märks mycket, t.ex. tog det 10min på bruxa att få honom lugn innan vi kunde börja arbeta bara för att det var andra där. Eller att han morrade åt min granne som skulle lägga sig för att sola bredvid mig!!!
  2. Han fäller nåt kopiöst just nu, detta behöver ju inte vara kastreringsberoende men de får ju sämre päls.
  3. Han går fortfarande inte ihop med de hanar han ej gick ihop med innan, men dett hade vi ju heller inte räknat med.
  4. Han har blivit en mästermattjuv… Muffins, bulle, kaka,hamburgare (rå) mm kan läggas till hans tjyvlista… Annars så tycker jag inte att han är mer hungrig (för det var nog inte möjligt) och han har inte gått upp i vikt. Vi har behållt hans mat på samma mängd.

Det var allt jag kunde komma på just nu… Många plus, men att en redan osäker kille blev än mer osäker känns lite synd… Hoppas att vi kan arbeta bort det!

Annonser
h1

Hår, hår, hår…

juli 25, 2007

I fötterna, i näsan, defenitivt i maten och massor – MASSOR på golvet. Av vad? Av hår!!!! Små (tydligen) hullingförsedda Dalmatinerhår. Vita i absoluta mängder och även svarta och bruna. Vi har Vilma – en av Max’s tjejer – på besök. De är jätteduktiga ihop (även om hon inte får vara lös, får hon upp ett spår så drar hon iväg!) och trivs bra med att få leka, bråka, gosa eller sova sked (i vår säng…).

MEN, det finns ett stort MEN. Två dalmatiner hårar inte i närheten av vad en Dalmatiner gör. De hårar som en sisådär trettio!!! Fy vad med hår det är här, det är nästan äckligt, nej, det ÄR äckligt. Hur överlever ni med fler än en Dalmatiner?? Jag skulle nog gå en ”Ärtor och morrhår” död till mötes…

Fast Max och Vilma trivs! Igår spårade vi (Vilmas typ första spår, gick ok) och Max var fantastiskt duktig på det. Mitt i spåret hittade jag även kantareller som vi gjorde sås på sedan! Idag har vi sprungit en halvmil, precis vad de behövde, Vilma verkade älska det och lugnande ned sig efteråt.

Men, trots att de är duktiga och mysiga och trivs i varandras sällskap så – tyvärr Max – blir det aldrig någonsin två hårmonster här hos oss på heltid… *petar ur ett hår ur ögat*

h1

lite av varje…

juli 20, 2007

vill ni se bilder från vår fjällvandring så är det karintanker.blogspot.com som gäller!! Dag ett ligger ute och dag 2kommer snart.

Idag har jag och Max spårat. Han var riktigt duktig och verkade noggrann och mindre ”flängig” än vanligt. Han tappade bort sig helt i sista vinkeln, men då han fick hjälp tillbaka (efter en stunds snurranden) så gick sista biten bra den med! Jag la inga leksaker eller spårpinnar i spåret, han springer bara över dem iaf. Om vi ville tävla skulle jag jobba på det, men som det känns nu så får det va.

Efter spåret drog vi till brukshundsklubben och tränade lydnad. Det gick bra, han var jätteduktig! Synd bara att vi var själva men att det kom en massa folk då vi skulle gå, jag vill ju ha störning!! Vi får börja träna senare helt enklet!

Den 16/9 är det tävling… vågar vi?

Igår började jag med laxolja till Max, jag återkommer med en uppdatering når flaskan (300ml) är slut. Jag hoppas att päls och klor ska bli bättre, pälsen för att han fäller så dant (kan ju vara sommaren iof…) och klorna för att de har en tendens att fransa sig.

over and out.

h1

Kärt barn har många namn

juni 29, 2007

För ett tag sedan var Karin och Peter, dvs Max husse & Matte, ute och red på turridning med westernhästar. Jättekul!! Där hade de även Cockerspaniels, supersöta! En av cockrarna var tämligen rund (de blir ju lätt det…) och kallades därför för det föga smickrande namnet ”Tjocken”. Jag tyckte (trots att jag vet att hundar inte tänker så) att det var ganska taskigt namn på sin bästa kompis och att det snudd på lät lite illa.

Men, så började jag tänka efter. Vad heter Max till vardags egentligen? Inte är det ”Max” i alla fall… Och i stamtavlan heter han ju faktiskt Yoker.

Vardagligen kan han iof kallas ”Sötisen”, ”Gosungen” ”Busför” eller ”Flaxen”. Fast lika ofta får han (kärvänligt…) heta ”Tjockis” (fast Max är inte alls tjock), ”Grisen” eller ”Snorvalpen” (När det är riktigt illa – på allvar – heter han ”Pestråttan” fast då har han gjort något väldigt dumt… typ hittat bajs som han smaskat i sig…). Så man ska ju inte kasta sten i glashus, Max har ett antal osmickrande namn, alla (utom det sistnämnda…) sägs dock med glimten i ögat och med mycket kärlek!

På vår valpkurs fick vi lära oss att förvånandsvärt många hundar inte vet vad de heter, och läser ni ovan så kan man ju tro att det är därför. Men icke, faktum är att dessa hundar trodde att de hette antingen ”Nej!” eller ”Fy!”.

Så, sett ur det perspektivet är nog ”Tjocken” ett ganska bra smeknamn ändå, informativt om inte annat!

Ni som läser bloggen, vad kallas era små”tjockisar”?

h1

ZZZZZ… om att ta det piano…

juni 25, 2007

Det händer inte så där jättemycket i Peking just nu. Vi tar det semesterlugnt, ganska skönt faktiskt!

Max ville berätta lite om förra veckan:

”Det började med att matte tycket att jag lossade ovanligt mycket hår, hon trodde att det kansek skulle kunna bero på kastrationen (DET kanske de borde ha tänkt på lite tidigare???) Hon tar iaf ut mig på gården och borstar mig. Det är jätteskönt!!! MEN efteråt upptäcker jag till min FASA att hon tagit i på tok för hårt, den djurplågaren! På mina (vackra, och muskulösa) bakben är jag nästan helt skär för att min (släta och perfekta) hud lyser igenom!!! FY sån stil!

Senare i veckan tar hon ut mig på en kul tur i skogen, men som hon ofta gör så glömmer hon mig i bilen!!! Man tycker ju att det vore svårt att glömma nån som sitter och gnäller non-stop hela vägen ut i skogen, men icke… Hon går ensam ut i skogen och leker med alla mina leksaker!! När hon kommer tillbaka tar hon en fika (Men, får jag smaka? Nej!) SEN går det upp för henne att hon GLÖMT alla mina leksaker i skogen!!! Så då måste jag ge mig ut och spåra upp dem! Inte för att skryta, jag var jätteduktig! Det är rätt kul, fast tidsödande…

Har det hänt nåt mer?? Ja, vi hade en kompis i sängen i förrgår, en fullstor sprängfylld fästing hade sovit med oss under täcket. Matte, den fåntratte, hon höll på att kräkas, hi hi! Jag tyckte den såg god ut!

Annars så har vi tränat en del, jag är duktig som vanligt, fast att ligga stilla och göra ingenting i 2minuter medans matte står och solar sig, det förstår jag mig oftast inte på, jag brukar passa på att äta gräs, rulla lite eller gå och sola jag med… Men matte verkar tycka att det är jätteviktigt… hmm, människor!!

Resten av veckan, lite löpträning med matte (i värmen, vill hon ta livet av oss?) och viloläge:”

Sovande Dalmatiner

”Vadå ‘Upp-och-ned?’ Vi Dalmatiner sover såhär!”

Trött…

Trött, men söt liten Max!

h1

Mera Dalarna! (och Max diskas som livräddare)

juni 17, 2007

Nu är vi åter tillbaka efter ännu en tripp till Dalarna! Karins mamma hjälpte där till att laga Max klövjeväska (som till Maxs stora förtret alltså INTE var bortom all räddning :-s), men jag (karin) sydde själv mjuka ”muddar” till de lite hårda banden som går under magen. Bidde fint!

Annars har vi mest varit i min farmor & farfars stuga. Den ligger avskilt vid en sjö så där får Max springa hur han vill! Han mår jättebra där! Nu hade jag även spårgrejorna med mig, men tyvärr hann vi bara med ett spår. Det gick bra! Körde på ett tips jag fått att lägga godis i spåret, det verkar funka! Och herre vilken näsa de har! När vi dagen efter gick över spåret, just på ett ställe där det legat godis kunde Max knappt slita sig från platsen! Och detta var ändå en hård godis som inte ”saftade” sig.

Förutom det var Max mycket (?) behjälplig i en livräddningsaktion. Mina två systerbarn råkade paddla sig ”ur bild”:

Hallå! Barnen paddlar ur bild!

”Hörrni, de paddlar bort… (Inte för att jag tänkte blöta ned ryggpälsen för det…)”

Räddningsaktion

Mormor (Karins Mamma) kastar sig i (nåja) för att rädda barnen. Mamma Pernilla fryser ;-p (Vadå ”jag” då? nån måste ju ta kort… he he)

Räddade!

Faran över, Mormor bogserar iland barnen, barnen, Samuel & Clara, uppfattade nog aldrig ”faran” utan glatt paddlade på!

Det var allt för den här gången, över and out!

h1

Max som Dalmas

juni 11, 2007

Nu har jag (Karin) och Max varit i Dalarna i nästan en vecka. Vi har bott mest i min farmor & farfars stuga enskilt belägen vid en sjö (22C i vattnet! Superskönt att bada!). Där fick Max vara ute & lös hela dagarna och han njöt som bara den. Mest sprang han runt och fjantade som vanligt, men han låg ofta och solade bredvid mig med… Han verkar helst ligga i solen, trots hettan. Fast vi svalkade oss ganska mycket, Max dock bara så pass mycket att han får ha kvar sina rara tassar på botten…

Men han är lustig också, lillpricken. Trots att han var lös och fri hela dagarna, hade hela tomten & skogen runt omkring att springa på så krävde han minsann sina dagliga promenader. Max tycker nämligen att det är ofint att kissa på gården och håller sig tills han kommer upp till den första Lupinen vid vägen. Då kunde han kissa i evigheters evigheter!

Ha det bra i värmen, må den fortsätta! (Och våga inte klaga, det är mörkt och kallt här 98% av året, njut nu istället!!!)